Att veta att man glömt

Visst är det frusterande när man vet att man har glömt något, men man kan inte komma på vad. Vad är det då för vits med att komma ihåg att man glömt? Då hjälper ju inga kalendrar eller postis i världen. Det värsta är att jag säkert kommer att komma på det i samma sekund som jag somnar...

Sen finns det andra saker som jag försöker glömma men det går inte! Jag vill helst glömma att jag har utvecklingssamtal imorgon, tre stycken. Att jag ska till tandläkaren innan jobbet och att hela huset behöver grovstädas. Jag hade mycket hellre glömt bort det!

Allt man skulle göra

När jag sitter i bilen hem från jobbet har jag oftast en massa tankar på vad jag ska göra innan jag går och lägger mig. Idag var planen att städa badrummen, tvätt lite och framförallt köra Body Balance. Vad har jag gjort? Fikat i solen, badat barn, tvättat lite och tittat på TV. Ett rätt. Det är väl okej? Jag tar resten imorgon...

En vanlig dag på jobbet

Stämma gitarrer, byta en sträng, stämma basen, sjunga en sång. Lyssna på övande elever. Sjunga samma sång igen. Sjunga schlagerlåtar.Skriva omdömen.Fyra hörnsövning i ett för litet klassrum. Massiv diskussion. Tjata om lappar.Skoförsäljare och försöka äta.Lyssna på Beethoven, berätta om Beethoven, lyssna på mer Beethoven. Sjunga Schlagers. Sjunga en sång, förklara ackord, stämma ännu fler gitarrer. Lyssna på ännu ett gäng övande elever. Sjunga igen. Hjälpa elever från en annan klass att välja låt. Öva med sångelever, bestämma låtar.Vakta bussen! Springa och jaga folk om olika saker, skriva fler omdömen.

Hur har du det på jobbet?

Känselindikator...

...kan det vara något som barn har inbyggt? En liten mojäng som känner av att deras föräldrar har alldeles för mycket att göra och därför vill att de ska sova. Nu funkar den ju inte som föräldrarna vill utan som så att det är helt omöjligt för barn att somna vid sådana omständigheter. Åtminstone har mina barn det. Och på något klurigt vis har de också delat upp det mellan sig så de tar en kväll var. Det är nog tur att vi inte har fler barn!

Är det våren som kommer?

Påsklovet är slut och som ett brev på posten kom solen. Så är det väl alltid. Kom hem för att hitta två barn och deras morföräldrar fikandes i solen - inget snack om saken, det var bara att haka på! Det gick väl cirka 20 minuter och sen kom vårtecken nummer två: kliande ögon och rinnande näsa! Men jag stod ut och höll mig ute en stund till...

Efter kvällsmat tog jag cykeln och cyklade fram å tillbaka till stan, det tog ca 45 minuter. Inte så dåligt tycker jag, men om sanningen ska fram tror jag att det var en av det sällsynta vindstilla dagarna. Träningsvärk i rumpan tror jag det blir imorgon. Men det är saker jag kan leva med.

Effektivitet?

Påskhelgen är över och jag kan konstatera att det har blivit mycket gjort! Det är en himla skön känsla när saker och ting som har legat länge äntligen kommer på plats. Som vår spalje till rosbusken. Den inhandlades tidigit i våras... förra året... Nu sitter den där den ska och vi har förhållandevis lite rivmärken på kroppen. Sen har jag avverkat ett berg av vantar som har blivit namnade, så nu är jag ganska säker på att det kommer att bli varmt!Det som ändå känns skönast är att jag har skrivit ett gäng med IUP-omdömen, då var det bara sju klasser kvar...

Nu drar jag till blåkulla...

... känner mig lite som en häxa ;-) Nä då, så illa är det inte. Har bara följt med Elin på hennes första tur som påskkärring. Med lyckat resultat - nu finns det godis hemma så det räcker hela påsken. Stina har naturligtvis också varit med och inbringat två klubbor och en egen godispåse på egen hand (tack grannen Maria!) Vi konstaterade att är man fem är man i precis rätt ålder för påskkärringsrundan. Själv hade jag nog inte inbringat lika mycket...