God jul

En gnistrande fin, men kall, julafton så här långt. Barnen sov länge, vi har varit ute och åkt skidor och pulka. En riktig Bullerby-jul. Nu vilar den lilla och den stora ser på film. Snart är det julmat, Kalle och sen kommer tomten. Och jag tror att jag har varit snäll för jag har redan kollat under granen...

Min väntan är över och jag har fått ett svar. Tyvärr blev det inget för mig, men jag känner mig nöjd med min prestation och att jag vågade prova. Det kommer kanske fler tillfällen... Eller så dyker det upp nya utmaningar.

Väntar...

... kanske inte så mycket på tomten men på ett svar. Har nämligen klivit ur min trygghetszon och kastat mig ut i det okända. Inspirerande, spännande och helt hemskt. Hoppas, men inte för mycket. Jag vill ju inte bli besviken om det inte går vägen. Men om man aldrig riskerar något så vinner man ju inte heller. Kan ju bli en hur rolig julhelg som helst!

Någon mer än jag?

Ibland funderar jag på ifall mina kollegor får samma kickar av sitt jobb som jag? Just nu är jag så trött på mitt att jag tror jag dör, men samtidigt har jag fått två fantastiska sånginsatser framförda då vi repade idag. Jag själv har då aldrig fått rys då jag rättat uppsatser, men det kanske går det med?

Sankta Lucia...

Årets upplaga av skolans luciatåg är avklarad! Känns så himla skönt. Dessutom lät det riktigt bra om mina små elever. Kanske inte Staffansvisan som var mer hellre än bra, men man kan ju inte få allt...

(Bilden har jag snott från skolans hemsida, bara så ni vet.)

Tacksam

Känner att jag så smått börjar hämta mig. Sjukt jobbigt att sätta sig att köra dock. Fick bara bestämma mig att nu var det dags. I morgon ska jag åka samma väg som i fredags... Lite stressad inför det men det måste ju göras. Eller så får jag köra omvägar tills det blir vår.

Inser vilken tur jag haft, speciellt då man ser bilden som var i tidningen. Inte många meter kvar till varken räcke eller vägen som går under. Man har nog en liten skyddsängel i alla fall.

Vissa gör vad som helst...

... för att slippa tandläkaren eller komma i tidningen. Jag lyckades med båda igår plus att jag fick åka ambulans och blåsa hos polisen.

Ingen rolig upplevelse alls, men jag for av vägen. Fick sladd och kunde inte häva den alls. Man känner sig så hjälplös! Jag är så glad att det enda som fick skador var framskärmen på bilen, att jag var ensam i bilen - jag kunde ju haft flickorna med mig - och att jag har så snälla underbara vänner som ställer upp. Dagis och fritidsfröknar som tar hand om mina barn och andra som bara finns där. Tack alla!

Man inser vilka små marginaler man lever på. Hade jag kanat bara två meter till, eller fått sladden en meter senare då hade det troligtvis inte gått så bra. Måste försöka att släppa det.

Kör försiktigt!

Kalla fötter

Jag var och köpte mig ett par nya skor i tisdags. Ett par varma goa kängor. Eller inte alls! Jag fryser fortfarande om fötterna. Ska ladda upp ordentligt och gå tillbaka med skorna, för om jag säger att jag vill ha ett par skor och de ska vara varma och jag inte får det så måste det väl vara falsk marknadsföring? Kunden har väl alltid rätt hoppas jag. Håll tummarna!