På väg...

Sitter på tåget till Göteborg för tre dagars intensivträning i BodyBalance. Det är med skräckblandad förtjusning. Ena stunden undrar jag allvarligt vad jag har gett mig in på. Samtidigt ska det bli så himla kul att utvecklas och bli bättre!

I december är det 10 år sedan jag gick min grundutbildning så lite påfyllnad behöver jag nog... Sen att jag är hypernervös behöver vi ju inte gå in på. Att instruera inför en massa andra duktiga instruktörer... Ska nog gå bra! Jag lär ju i alla fall få med mig en massa feed-back, bra eller dålig. I morgon får jag veta.

Härliga BodyBalance

Vilken härlig release! Jag har sagt det förut och jag säger det igen, BodyBalance är bara bäst! Jag mår så bra när jag får köra mina pass och denna releasen är helt fantastisk. Härliga låtar, rolig korregrafi ja helt enkelt bäst! En liten bild från årets Super Saturday - jag tillsammans med Corey och Emma, BodyBalance-profiler som typ är med på varje DVD.

Aj, aj i tand och plånbok

Hade tänkt mig en lugn och skön helg, med lite städning och en hel del Body Balance-övning. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Började helgen med att bita av en bit av min tand, en ganska stor bit dessutom. Fredagkväll halv sju kan man INTE få tag på någon tandläkare, så det var bara att proppa kroppen full med Ipren, Alvedon och Voltaren (ja, jag ringde sjukvårdsupplysning för att kolla att det var okej med denna coctail...) Sov väl okej efter omständigheterna och kom iväg till jourhavande tandläkare - i Ronneby- vid 9. Känns ju inte helt upplyftande när till och med tandläkaren säger att han förstår att jag har ont! Tydligen hade "frakturen" gått så långt in det bara går i en tand. 1400 kronor senare hade jag i allfall inte ont i tanden. Men nu är den bara ihop lappad, så det lär bli fler tandläkarbesök och fler fakturor... Jag som hade tänkt ladda för fullt inför nästa helgs ATM i Body Balance. Avancerad utbildning helt enkelt. Ska bli så himla kul, men samtidigt är jag livrädd. Ränk om det går helt åt skogen och jag blir av med min licens... Nä så illa går det nog inte. I morgon kör vi release på nya korregrafin och sen är det bara att köra på! Man måste ju ha mål i livet!

Har jag tagit mig vatten över huvudet?!

Ena stunden är jag grymt laddad och har en plan för hur jag ska lyckas med mitt nya mål. Men så kommer jag i en svacka och tycker att det blir för jobbigt, att jag är för gammal... Men vad tusan. Om jag inte gör det nu så kommer jag definitivt att vara för gammal! Hur svårt kan det va? Och vad har jag att förlora? Det värsta som kan hända är att jag inte mäktar med och får avbryta alltihop. Men visst tusan ska det gå!!!

Målet då? Återkommer med det när alla planer har gått i lås. Det är ju inte bara jag som har något att säga till om... Men två av tre har jag redan fått med på min sida. Sista är kanske den svåraste att övertyga, men skam den som ger sig.

Som ett brev på posten...

Då har vi varit igång i två veckor med jobb, dagis och skola. Och naturligtvis som ett brev på posten har vi tre snoriga fröknar här hemma. Hur ska man klara sig undan först förkylningen? Själv har jag överdoserat Echinea, men det kan jag ju inte ge till barnen. Istället har jag mutat dem med hyrfilm och popcorn så att det sitter ner och håller sig lugna. Hoppas det hjälper! Fast om de nu ska bli sjuka så är ju detta den bästa veckan eftersom Peter faktiskt är hemma. Annars ser det inte så bra ut på den fronten den närmaste månaden...

Skattjakt!

Min vana trogen tog jag av mig förlovnings- och vigselringen när jag skulle gå och lägga mig igår. Enda skillnaden var att jag la dem vid sängen, istället för badrumsskåpet. Mitt misstag var att jag inte tog på mig dem direkt när jag gick upp... När det var dags att göra sig i ordning för att åka på middag hos vänner, fanns inte mina ringar!

Den naturliga frågan är då vem? Och det naturliga svaret blev givetvis Stina.
- Stina, var har du lagt mammas ringar?
- I pappas väska...

Direkt vände vi upp och ner på väskan som stod i sovrummet, och alla andra väskor som kan ses vara Peters. Inga ringar... Vände upp och ner på hela sängen, lyfte på madrasser och täcken - inga ringar... Dags och åka - utan ringar.

Hemma igen ställer jag samma fråga, men nu lite mindre stressad lägger jag till
-Vilken väska?
- Pappas stora, när han spelar...

I Peters saxofonväska, in pillade i "fodret", hade hon lagt mina ringar. Det hade vi aldrig hittat och efter första turnén hade de varit bort eftersom de troligtvis hade åkt ur så fort Peter öppnat väskan.

Dagens lärdom: Lägg ringarna i badrumsskåpet!

Äntligen lite sol!

Kändes som ännu en mulen seg dag i morse, men det har bara blivit bättre. Åkte in till stan på förmiddagen och hade en riktigt trevlig dag i barnens tecken. Först var vi och köpte skolväska till Elin och sen blev det lunch på McDonalds.

Efter det så begav vi oss till Piratland på Sailet och stannade där i 2 1/2 timme! Med andra ord fanns det att göra för barnen. Vad jag gillar bäst med Barnens sail är att allt är gratis och att det faktiskt är fysiska aktiviteter. Saknade dock popcornspoppningen...

Jag och Monika som varit i Piratlandet lämnade sen över alla barn till deras fäder och gick och satt oss och tog ett glas vin, mycket trevligt och något man borde göra oftare. Kanske inte just att dricka vin, men att sätta sig ner i lugn och ro med sina vänner och prata.

Nu har vi ett gäng trötta pirater här hemma och jag vet inte vem som somnar snabbast, barnen eller deras mamma...