Puh!

Vilken dag! Började lite fint vid dagislämningen med att fröken som skulle öppna hade försovit sig så det var ingen där. Lite snoppet för fem barn och tre stressade mammor. Som tur var kom stackars fröken med andan i halsen och svansen mellan benen.

Kom iväg till jobbet där STORA saker hade hänt. Någon hade tagit tag i och flyttat klädhängaren som under alla min tid på skolan mer eller mindre har varit en inkräktare på min arbetsplats. Av bara farten fick vi ordning på sladdproblemet, så nu behöver vi inte krypa under bordet för att få med oss datorerna.

Slutade arbetsdagen med en liten trevlig föreläsning, eller inte. Hela dan har jag försökt att få klarhet i när vi skulle börja och det lutade mot tre. Fem i halv tre kommer kollegan Maria nerspringandes och berättar att det började halv tre, en mil bort! Där hade vi suttit i lugn och ro och egentligen haft tid att åka tidigare. Väl framme arbetade vi bra på att öka växthuseffekten genom att hundra personer letade parkering där det finns cirka 10 platser. Hur upplagd är man för föreläsning då? Dessutom börjar hon sin föreläsning med att tro at vi är inspirerade och har sett fram emot detta... Inte jag i alla fall.