Livet är orättvist, det finns ingen som kan säga något annat. En ung pojke finns inte längre hos oss och det gör mig ont. Ont långt in i hjärtat - hur ska det då inte kännas för hans närmaste familj? Vi har haft en superjobbig dag idag, men ändå en bra dag. Man kommer varandra nära i sorg. Men det gör ju inte mindre ont. Han fattas mig!
Jag har nog inte riktigt förstått allt än. När det kommer, kommer nog ännu mer sorg... Tänker på dig vännen! Kram
SvaraRadera