Tröttare än tröttast

Vi har haft öppet hus på skolan ikväll. Ganska trevligt egentligen, men jag är så trött. Profilen har spelat och vårt framträdande som skulle ta 20-30 minuter, det tog 55! Att det ska vara så himla svårt att gå av och på en scen och sen koppla in lite gitarrsladdar. Det blev alldeles för segt. Vi har jätteduktiga elever, men de måste bli bättre på att få ihop en helhet. Man kan ju också se det som om vi har vårens tema klart för oss - träna på att kliva på och av en scen!

Måste få lite mer inspiration till jobbet. Just nu känns det allt annat än kul. Har inga idéer, eller någon lust heller för den delen. Så den eviga frågan har aktualiserats: Vad ska jag bli när jag blir stor?

Slut på hell-week?

Länge sedan jag hade en sån här jobbig vecka. Det började lite lugnt i lördags med att Stina blev magsjuk. Tisdagen är ju en dag jag helst vill glömma. Dessutom ramlade mamma och hamnade på ortopeden och jag fick hämta hem en magsjuk Elin. I fredags kändes det ändå som om allt hade kommit på rätt köl, båda barnen friska, mamma opererad och veckan slut. Så gissa hur trött jag blev då Elin kräktes i morse..

Men nu ser jag ljuset i tunneln. Elin mår bättre, har ätit å så. Mamma är hemma och jag ser framemot att få en lugn kväll i soffan.

Sorg

Livet är orättvist, det finns ingen som kan säga något annat. En ung pojke finns inte längre hos oss och det gör mig ont. Ont långt in i hjärtat - hur ska det då inte kännas för hans närmaste familj? Vi har haft en superjobbig dag idag, men ändå en bra dag. Man kommer varandra nära i sorg. Men det gör ju inte mindre ont. Han fattas mig!

Nu är glada julen slut...

På alla sätt och vis. Idag var första arbetsdagen på detta året. Helt okej, men att sitta i konserthuset och lyssna på en inte helt inspirerande föreläsare kan man ju vara utan. Fast en fördel med att börja terminen med studiedag är ju att man slipper planera en massa lektioner sin sista lovdag.

Här hemma har vi städat ut julen. Vår stackars gran mår bättre i en blå sopsäck. När vi ändå var i farten så tog jag ner alla andra julsaker också. Roligt att plocka fram sakerna men skönt när de är borta. Nu ska bara snön smälta bort lite också så är jag riktigt nöjd. 6 veckor till sportlovet!

Konstigt

Idag är det sista dagen på jullovet. Ett långt och härligt jullov, som man gärna har lite till. Men det är det som är konstigt. Det ska nästan bli kul att gå och jobba imorgon. Jag har ingen som helst söndagsångest, och det brukar jag ju ha! Istället njuter jag av att gå och plocka lite så här på kvällskvisten. Packar väskor, min, Stinas och Elins, lägger in tvätt och känner mig duktig efter BodyBalance-passet. Det är kanske detta de menar med mindfulness? Jag mår bra i alla fall!

Att baka surdegsbröd

Hade tänkt att bjuda goa vännen på hembakt surdegsbröd när hon skulle komma på fika idag. Jag har fått en liten odling, eller vad man nu kallar det, av snälla Martina. Jag har läst på och igår så var det dags. Jag tog ut det jag behövde och matade det som blev kvar i burken. Sen blandade jag surdegen med mjöl och vatten, plastade bunken och lämnade det hela för att gotta till sig över natten.

I morse såg min deg jättefin ut. Det var bubblor och man riktigt såg hur den bara längtade efter mer mjöl och vatten. Jag gav den det och satt den på jäsning. Detta var kvart över nio. Nu, elva timmar senare, slängde jag allt! Inte en tillstymmelse till jäsning. Platt och geggigt! Inga surdegslimpor här inte.

Marie fick scones och chokladmuffns istället...

Gott nytt 2011

Ett lyckat slut på 2010. Ett gott recept är att fira det med människor man tycker om. Vi lyckades helt med maten, eller jag ska nog inte ta på mig äran för maten, men efterrätten. En favorit i repris, men de säger ju att man inte ska prova ny recept på nyår.


Men nu är det andra mål som gäller och skriver jag dem här måste jag ju bara lyckas... Inför 2011 ska jag bli starkare och smalare. Inte en massa kilon bort, men en starkare kropp så jag slipper att ha ont i rygg och axlar. Sen får man ju kroppen som en trevlig bieffekt hoppas jag. Så den närmaste månaden är det totalt godisförbud. Jag vet att man inte ska ge sig själv förbud, men just i detta fallet är det nog en nödvändighet.